Förlossningen med Saga | Livet som tvåbarnsmamma

Livet som tvåbarnsmamma

Annons

Förlossningen med Saga

Onsdag 7 December 2016.

På eftermiddagen runt kl.17 så började jag få riktigt ont, en smärta jag inte kände igen. Så min syster som var hos mig ringde förlossningen och dem frågade om jag kunde stanna hemma ett tag till och jag skrek NEJ aldrig. 

Så jag, min syster och Gabriel åkte in till förlossningen, väl där så fick vi sätta oss ner o vänta på ett rum jag skulle få komma in på. Jag satte mig ner på en stol för jag kunde knappt stå för de gjorde så fruktansvärt ont och när jag väl satt mig ner bröt jag ihop, så ont gjorde det och jag visste inte vart jag skulle ta vägen.. Väl inne på rummet så mätte dem CTG och kollade hur öppen jag var, vilket bara va 2cm. Men jag fick ett förlossnings rum och vi fick stanna. Jag fick morfinspruta som skulle hjälpa mot de onda men jag fick bara ont i huvudet och tyckte inte att de hjälpte, utan vart mest illamående. Mot kvällen så fanns de inga sängar “tydligen” så Gabriel och Sandra kunde inte vara kvar, så jag fick stanna kvar själv. Men det gick bra! På natten fick jag dock som frossa och hela jag skaka för att de gjorde så ont och då fick jag bara citadon tabletter som inte hjälpte för fem öre men tillslut så somna jag.

Dagen efter så kom Gabriel o Sandra tillbaka runt 9-10 tiden till mig och även mamma kom (hon jobbar som sjuksköterska på sjukhuset). Då hade jag fått citadon och dem hade tappat upp ett bad åt mig som skulle hjälpa mot smärtan, vilket inte hjälpte alls tyckte jag då det ”värsta” jag vet är att bada. Hade bara öppnat mig 4cm då med.. Timmarna gick och jag gick runt med den där vagnen och satt på pilates bollen. Vid 18.30 så kom dem in och kolla igen och då var jag öppen 6cm och så kolla dem CTG då var bebis puls uppe i 180 och jag hade fått 39,5 graders feber som jag inte ens hade märkt av. 

Fick alvedon mot febern så den gick ner innan dem gav mig epiduralen, jag var livrädd och fick panik för jag visste att de skulle göra ont. Jag blev så förbannad för att de gjorde så ont att narkosläkaren blev “rädd” och tänkte sluta att ge mig den, hehe.. Tillslut var allt klart och all smärta försvann så jag kunde vila en stund innan allt skulle sättas igång.

19.08 tog dem hål på slemhinnan så vattnet gick och när klockan var 20.40 hade jag öppnat mig 6-7cm och då var det bara att fortsätta vara uppe och gå samt sitta på den där bollen, jag var så trött, hade ont och var hungrig. Det som var obehagligt va att mitt högra ben totalt domnade bort efter jag fått epiduralen, hade ingen känsel och kunde inte röra det. När jag senare behövde gå på toa fick jag hjälp dit och tillbaka, väl framme vid sängen skulle jag bara sätta ner benet men råkade stödja lite för mycket så föll handlöst ner på golvet. Det var lite otäckt och jag blev mest rädd men det gick bra och jag fick hjälp upp av Gabriel och sköterskan. 

Vid 22.00 kom natt personalen in och då kollade dem CTG och även hur öppen jag var. Jag var helt slut, då jag bara fick ont i magen av lustgasen så den hade jag gett upp förlängesen. Hon sa “nu ska du få goda nyheter, du är öppen 10cm”. 

22.50 satt jag på pilates bollen och hade extremt ont, då ville jag helt seriöst bara dö och jag var så hungrig så fick ett glas nyponsoppa som just då för stunden var de godaste jag druckit.

En kvart innan själva förlossningen satte igång så gick jag upp och var tvungen att kissa, när jag satt där så fick jag som en värk och ville krysta, men barnmorskan sa att de fick jag absolut inte göra! (lättare sagt än gjort vill jag lova) 

01.30 startade allt och det var så hemskt, en smärta jag aldrig varit med om. Jag grät och mellan varje krystvärk så sa jag att de kändes som jag skulle bajsa på mig och undrade vad barnmorskan höll på med. De jag fick veta var att hon smörjde in med bedövnings salva runt om, men de kändes som hon försökte trycka in hela sina händer BOKSTAVLIGEN. 

Det höll på sådär i för mig kändes som en evighet då Saga “lekte” tittut ett flertal gånger och jag frågade om det ens hände något överhuvudtaget. Vilket det självklart gjorde men för mig kändes det som att bebis aldrig ville komma ut. Det var bara hennes huvud som åkte ut och in men inget annat.. 

Nu hade jag hållt på ett tag och de va inte många krystar kvar, då säger min barnmorska att hon måste klippa för att det är lite för trångt för bebis att komma ut. Hon talade om för mig att hon kommer

ge mig en bedövningsspruta under en värk och att jag inte skulle känna av den, vilket jag visste gjorde och de gjorde så ont.. Inför nästa värk så frågade jag med gråten i halsen vad jag var tvungen att göra för att hon absolut inte skulle klippa då jag var livrädd, då talade hon om för mig att jag var tvungen att ta i ordentligt för bebis måste ut, NU. 

Undersköterskan som var med snurrade ett lakan runt om mig och drog de över magen samtidigt som hon hängde över min mage och tröck, samtidigt som Gabriel och Sandra tog kudden bakom mig och tröck mig framåt och så tog jag i ALLT jag hade. Det gjorde så fruktansvärt ont och jag var färdig att tuppa av kändes det som. Då kom den obehagliga känslan, känslan när hela bebisens kropp kommer ut och vi hörde hennes skrik. 

Nu var klockan 02.19 och det kändes så underbart, nu var hon äntligen här. Dem torkade av henne och innan hon kom upp på mitt bröst var min första fråga “kan ni torka av henne lite till?” haha.. (hatar kladd) men fick då förklarat att hon måste ha kvar lite foster fett som sedan kommer försvinna, så då gjorde de såklart inget att hon var lite kladdig!

Nu låg hon på mitt bröst, vår alldeles egna dotter. Gabriel och min syster tittade på varann och krama om mig. Dem grät och nu började även jag gråta! Jag var så lycklig, jag hade klarat det och vår lilla Saga var äntligen här. ❤ 3370g, 51cm lång, 02:19 föddes hon.

Det tog totalt 32 timmar från första värk tills hon var ute. En hemsk förlossning enligt migoch de är nog det värsta jag gjort i hela mitt liv, men som gav mig det allra värdefullaste i livet. Jag fick som ett ”skrapsår/brännsår” inuti men inget mer än det, jag hade bara väldigt svårt att kissa efteråt och fick använda gel-bedövning vid varje toalett besök. Men det försvann efter 3 veckor! 



Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
saracederholm

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
Annons
stats