Livet som tvåbarnsmamma | Vimedbarn.se

Livet som tvåbarnsmamma

Annons

Förlossningen med Lucas

Onsdag den 28 februari började mina värkar riktigt ordentligt på morgonen, jag tänkte inte så jätte mycket på det då mer än att jag satt på min pilates boll medans Saga lekte för fullt och jag höll koll på henne, Gabriel var nere i källaren och renovera. 

När klockan börjar närma sig lunch så sätter jag igång och klockar mina värkar, för nu började dem bli starkare och mer täta. De var 3 minuter mellan dem. Efter en stund så blir dem ännu mer täta och nu är de 2 minuter mellan varje värk. Så jag ringer till förlossningen och dem säger att vi ska komma in! 

Vi sätter oss och äter lite mat innan så vi inte ska vara hungriga på förlossningen, jag får i mig spaghetti med chili sås.. (otroligt bra mat va?) 😅 När vi sitter och äter så passar vi på att ringa Gabriels mamma som också fyller år idag och vi sjöng en liten trudelutt för henne, samtidigt som vi sitter och ”sjunger” så får jag världens värk. Försöker andas igenom den och nu gör de riktigt ont.. 

Jag ringer även min syster och mathias för de är dem vi ska lämna Saga hos. Och vet ni? Dem är på IKEA i västerås och har släp med sig, JUST IDAG.. Haha vad är oddsen? Men dem skulle skynda sig hem och ta sig hit. 

Jag börjar springa runt och packa de sista i BB väskan och saker till Saga som hon ska med sig samtidigt som jag får stanna upp varje minut känns de som nu och andas.. Tillslut sa jag till Gabriel att min syster får möta oss utanför förlossningen för de går inte längre. 

Vi kastar in oss i bilen och kör så fort vi kan till sjukhuset, dock så är de snöstorm mitt i allt så vi måste köra försiktigt. När vi väl kommer fram så ringer vi min syster och dem har ungefär 20 minuter kvar tills dem är vid förlossningen.. Jag sa att snart går de inte och då får vi ta med oss Saga in. 

Nu är klockan 13:33.

Precis när dem kommer fram till oss och jag kliver ur bilen så får jag världens värk.. Står lutad mot bilen, med öppen jacka, i snöstorm och försöker andas samtidigt som jag halvt fryser ihjäl.. När värken är över och vi tagit våran väska så går vi in på förlossningen så fort vi kan.. När vi kommer upp och in där en sköterska möter oss så ser hon direkt på mig att jag har så pass ont att vi får ett rum direkt! Jag får de ”fina” nattlinnet på mig och dem sätter igång lustgasen för något annat ville jag verkligen inte denna gång. Dem kollar även hur öppen jag är vilket bara var 4cm trots den smärtan som jag hade..

Efter ett tag när dem har tagit hål på vattnet o jag kämpat med lustgasen och hyperventilerat samtidigt då det gör så otroligt ont säger jag att jag vill ha epiduralen, för de går inte längre. Får vänta ett tag tills narkosläkaren kommer in och när hon väl kommer så får jag såklart en värk så då kan hon inte göra något. Vet ni vad människan gör då? Hon går och ringer ett samtal.. Helt allvarligt?! 

Efter en stund kommer hon tillbaka och ska då tvätta rent mig på ryggen för att kunna lägga bedövning, varav jag säger till att jag måste få trycka på! jag kommer bajsa på mig, den känslan har jag! Men då talar sköterskorna om för mig att nej de får jag inte utan hon måste få lägga EDA nu. Då säger jag till ordentligt att de spelar ingen roll just nu för att jag måste få trycka på nu, de bara är så!!

Då kollar en sköterska hur öppen jag är och ja mycket riktigt, jag är öppen 10cm och ska börja föda för Lucas är påväg ut. Så det var tur i oturen att hon inte lyckades ge mig epiduralen.

Jag börjar krysta och just nu har jag inte så mycket koll. Jag vet att Gabriel sitter bredvid mig och att sköterskorna är runt omkring.. Efter en stunds krystande så bara avtar allt? Inga krystvärkar, ingenting. Då ser Gabriel att Lucas hjärtslag sänks och en sköterska stänger av maskinen där man ser hjärtljuden och in kommer en till sköterska. För nu är Lucas huvud ute, så de har stannat upp runt hans hals. Mina krystvärkar fortsätter inte?! Jag frågar om jag bara inte kan ta i ändå?! Och de fick jag förklarat att de går inte.. Sköterskorna börjar ”kittla” på min mage för att de ska sättas igång igen och tillslut så kommer krystvärkarna tillbaka. Efter två krystvärkar så var han tillslut ute, ÄNTLIGEN fick vi höra hans skrik. ÄNTLIGEN var de över, det tog endast 10 minuter var för mig kändes som en evighet. 

Men nu var han här, han låg i min famn. Vår alldeles egna son, vår lilla prins som vi så länge längtat efter! Våran Lucas 💙 3782g – 52cm lång, 16:35 föddes han.

Så från att vi kom in till förlossningen tills han var ute tog det ca exakt 3 timmar. En snabb och smidig förlossning där jag endast använde mig utav Lustgas, vilket jag är jätte glad för då jag inte ville ha något annat. Jag fick sy två stygn vid ”urinröret” men inget annat och de gick hur bra som helst trots att jag var livrädd för att sy.



Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentera (0)

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
Annons
stats